Recept med olika sallatssorter

Pak Choi

Romansallat

grillad romansallat adelost valnotter

Isbergssallat

Ruccola

Endivesallat

Plock-/Bladsallat

Krispsallat

Puntarelle

Lollo Rosso/Lollo Biondo

Baby leaf sallatsmixer (små, späda blad av sallader – mix efter säsong)

Svartkålspaj med rostade kikärtor
Foto: Anita Jansson

Spenat

Cosmopolitan

Machésallat

Lär dig mer om olika sallatssorter

mangoldskott-roda

Röda Mangoldskott

Mangoldskott är de första späda primörbladen av mangold, 5-10 cm höga. Bladen är gröna och skaften gulvita eller röda. De är dekorativa i sallader och smakrika, med en svag ton av rödbeta. Mangold, som odlas som bladgrönsak, tillhör familjen mållväxter och är nära släkt med röd- och sockerbeta. Det är en 2-årig, halvmetern hög ört med stora blad och med grönvita (vit mangold), eller röda bladskaft (röd mangold). Goda och vackra att blanda i sallad, wok, pastarätter eller på en smörgås. Förvaras kallt, +2-4°, gärna i plastpåse. Mangoldskott har kort hållbarhet.

Machésallat

Maché är det latinska namnet, som vi ofta använder här i Sverige. Sallaten kallas också fältsallat och vintersallat. Den var känd redan i det gamla Romarriket. Sallaten köps i små tuvor med 3-5 cm långa blad. De har mjäll konsistens och fin, litet nötliknande smak. Utsökt gott att blanda med andra sallatssorter och som smakrik dekoration. Man kan även använda machésallaten på samma sätt som spenat, stuvad eller ångad som tillbehör och i soppa. Den bör endast kokas upp snabbt. Denna nötiga salladsort är en värdig utmanare till spenaten. Den är inte bara laddad med järn och B-vitaminer utan innehåller också en del nyttiga omega 3-fettsyror. Bästa temperaturerna för förvaring ligger mellan 0-4ºC.

Ruccola

Ruccola, eller senapskål som den egentligen heter på svenska, har en spännande kryddig smak och lämpar sig utmärkt i det italienska köket. Den odlades tidigare i Sverige under sitt svenska namn, föll i glömska men återvände via nya mattrender från Italien. I Italien stavas namnet rucola med ett c men den försvenskade stavningen man oftast ser är ruccola. Senapskål har en skarp, pepprig smak som är exceptionellt starkt för en bladgrönsak. Den karaktäristiska smaken påminner något om rädisa. Bladen är mycket långsmala, ganska tunna och huvudena är inte knutna. Rucola är även god tillsammans med tunt skivat kött eller fisk, stark ost, tomater, mozzarella och i olika sallader för en fin smakbrytning. Förvaras som andra sallatssorter i kylskåpet i plastpåse med någon droppe vatten.

Huvudsallat

Kallas även Bladsallat. Det finns flera olika sorter med olika anpassning till årstiders ljus och temperaturförhållanden. Bladen är vackert gröna, stora och mjälla med fyllig smak. Huvudet är oftast inte knutet. Huvudsallat äts vanligen naturell, tillsammans med andra grönsaker eller mer matiga ingredienser och dressing. Det finns svensk huvudsallat nästan hela året. Huvudsallat förvaras bäst vid 0ºC, då den kan hålla sig i över 10 dygn efter skörd.

Isbergsallat

Isbergsallat härstammar troligen från de vilda former av sallat, som finns utbredda i Sydeuropa, Mindre Asien och Nordafrika. Som självständig salladstyp anses den komma från en fransk fröfirma som introducerade den i slutet av 1700-talet. Efter vidareförädling infördes den 1894 till USA av en amerikansk fröfirma under namnet Iceberg. I USA blev sorten mycket populär och först efter andra världskriget började odlingen på allvar i Europa, bl.a. för att förse de amerikanska trupperna i Europa. Det finns ett stort antal sorter, anpassade till skiftande årstiders ljus- och temperaturförhållanden. Bladen, som är tjocka och spröda, sitter tätt samman i en rosett, som bildar ett fast huvud efterhand som sallaten utvecklar sig. I utvecklade huvuden är de inre bladen ljusgula eller nästan färglösa. Isbergsallat används framför allt rå i sallader, kan även kokas hastigt och serveras varm. Den är känslig för uttorkning och bör förvaras i plastpåse i kylskåp i hemmet.

Romansallat

Romansallat är en urgammal sallat som odlades redan i det gamla Egypten. Den kan ha både gröna och röda blad, som är ganska stora, avlånga, grova. Romansallat är en trendig sallad. Den har långa, kraftiga upprättstående mörkgröna blad. Använd romansallat med andra sallatsorter och prova den gärna i varma anrättningar, t ex i soppa eller i wok. I den klassiska Caesarsalladen är romansallat ett måste. Servera också romansallat som läckert tillbehör på ostbrickan. Vi kan köpa svenskodlad romansallat i kruka året runt. Dessutom importeras den. Sallaten som har vuxit på friland har betydligt kraftigare smak. Romansalladen liknar isbergssalladen men är ett mycket bättre val näringsmässigt. I de krispiga bladen gömmer sig mycket A-vitamin och en del magnesium och folsyra. Ju ­mörkare bladen är desto mer antioxi­danter innehåller de. Förvaras bäst vid 0ºC, då den kan hålla sig i över 10 dygn efter skörd.

Baby Gem

Little Gem, som betyder liten ädelsten, är en sallatssort som i Spanien och England fått lika stor betydelse som isbergssallat. Inom handelsledet kallas den också för Baby Gem Gemsallat, Hjärtsallat och Babysallat. Det är en förädlad variant av isbergssallat, men mindre och smakrikare. Ett halvt till ett sallatshuvud är lagom till en person. Little Gem kan användas på alla sätt som man använder isbergssallat. Tack vare att den är så dekorativ, lämpar den sig mycket bra till förrätter. Förvaras som andra sallatssorter i kylskåpet i plastpåse med någon droppe vatten.

Cosmopolitan

Denna sallad är en korsning mellan roman och isberg och är stor i USA och England. Tanken är att fylla bladen med tacofärs, tonfisk, räkor eller andra goda saker. Denna sallad går således inte att jämföra med vanlig roman. Cosmopolitan salladen är krispig och söt i smaken, varje huvud är påsat. Det är väldigt lätt att bryta isär bladen från huvudet och bladet kupar sig lite så att fyllningen ligger kvar.

Metropolitan

Metropolitan är en sallat som kombinerar de bästa egenskaperna från sina föräldrar, de stora fina bladen hos huvudsallaten och smaken hos romansallaten. Man känner igen Metropolitan på sin bulliga romanlika form och läckert ljusgröna färg. Det som gör Metropolitan unik är en hållbarhet och smak som vida överstiger huvudsallatens. Metropolitan är perfekt i sallader, på smörgåsar och som garnering.

Ekbladsallat

Ekbladsallat (eklövsallat) är en s.k. bataviasallat. Det finns gröna och brunrödlila varianter. Bladen är gröna, skiftande i rödbrunt utåt kanterna, påminnande om ekblad, därav namnet. Huvudena är stora och yviga och mycket löst knutna. Bladen är saftiga och smaken mild och lätt sötaktig smak. Den saknar helt besk nyans. Förvaras som andra sallatssorter i kylskåpet i plastpåse med någon droppe vatten.

Salanova

Salanovans röda blad är hårt knutna i mitten vilket gör att du bara behöver skära bort botten så faller bladen isär och ger en bra start på en vacker dekoration. Sallaten i sig är matig och smakrik och kan användas som sallat görs mest. Förvaras i kyl.

Lollorosso

Lollo Rosso har ganska löst knutna, krusiga, rödbruna blad. Smaken är mild och fin. Lollo Rosso passar utmärkt att garnera med. Den kan ätas ensam eller blandas med andra sallatssorter i sallader. Lollo Rosso bör sköljas extra noga för att få bort alla jordrester. Förvaras som andra sallatssorter i kylskåpet i plastpåse med någon droppe vatten.

Lollobiondo

Lollo Bianco/Lollo Biondo/Lollo Bionda – den här enfärgade ljusgröna varianten av Lollo Rosso har flera namn. Den har dock inte lika lång hållbarhet som Lollo Rosso. Med sin milda och söta smak är den god antingen ensam eller blandad med andra sallatssorter, t ex Ekblad eller Lollo Rosso. Förvaras kallt, +2-4°, använd en plastpåse med någon droppe vatten.

Krispsallat

Krispsallat är en korsning mellan isbergssallat och friséesallat. Bladen är vackert gröna, tjocka och mycket spröda, som isbergssallat, men på frillicesallat är bladen inte knutna i ett huvud. Bladtopparna är litet krusiga som friséesallat. Smaken är mild och något sötaktig. Bladen är saftiga och smaken fin och fyllig. Förvara sallaten i den plastförpackning som den säljs i och behandla den som färskvara – inte krukväxt. Plocksallat förvaras bäst vid 0ºC, då den kan hålla sig i över 10 dygn efter skörd.

Sweet Crisp

Sweet Crisp är en variant av Krispsallat.

Lystern på bladen på Sweet Crisp är fantastisk och det är viktigt eftersom det är ögat som bestämmer när vi väljer sallat. Smaken är rik och lite söt. Hållbarheten är god och sallaten håller sig fräsch länge. Förutom utseende och smak är sorten dessutom mycket enkel att dela och tvätta. Genom att skära ett snitt runt roten med en vass kniv faller sallatshuvudet isär och alla sallatsbladen lossnar. Ett varv i sallatsslungan och sedan är sallaten klar att äta! Det finns både grön och röd Sweet Crisp.

Sweet Crisp röd

Sweet Crisp är en variant av Krispsallat.

Lystern på bladen på Sweet Crisp är fantastisk och det är viktigt eftersom det är ögat som bestämmer när vi väljer sallat. Smaken är rik och lite söt. Hållbarheten är god och sallaten håller sig fräsch länge. Förutom utseende och smak är sorten dessutom mycket enkel att dela och tvätta. Genom att skära ett snitt runt roten med en vass kniv faller sallatshuvudet isär och alla sallatsbladen lossnar. Ett varv i sallatsslungan och sedan är sallaten klar att äta! Det finns både grön och röd Sweet Crisp.

Frissésallat

Friséesallat kallas ibland Cichorée frisée och har smala, mycket flikiga ljusgröna blad. Huvudena ser lätt rufsiga ut. De kan bli mycket stora. I mitten finns ljusgula, mjälla blad. Smaken är lätt bitter och frisée är god att blanda med andra sallatsorter. Detta är den sallatssort som har det högsta folacinvärdet (B-vitamin). Folacin behövs i kroppen för att nybildningen av röda och vita blodkroppar ska fungera. Friséesallat innehåller också relativt mycket Karoten, Vitamin A och Kalium.

Puntarelle

Puntarelle tillhör släktet sallatscikoria. Ytterst har den långa, flikiga blad som liknar maskrosens men det är de späda skotten innerst som man vill åt i denna sallat. Dessa ser ut som små buntar med späda sparrisknoppar och italienarna kallar den också för sparris-cikoria.

De yttersta bladen har en kraftig smak med en påtaglig bitter nyans men de späda, saftiga skotten är mildare med endast en liten beska och en hel del sötma. I Italien serveras denna sallat oftast som en sidorätt, Puntarelle alla Romana, och under säsong är den riktigt eftertraktad, särskilt bland män då detta verkar vara en smak som tilltalar dem. I denna rätt tar man bort de yttre bladen och strimlar de späda skotten fint och låter dra i kallvatten någon timme. Serveras med en dressing gjord på olivolja, vitlök, sardeller, salt, svartpeppar och citron.

Förvaras som andra sallatssorter i kylskåpet i plastpåse med någon droppe vatten.

Catalogna

Caralogna tillhör släktet sallatscikoria och har långa, flikiga blad som liknar maskrosens. De är mörkgröna med vita ådror. Catalogna heter den vanligaste sorten. Den är god att blanda med andra sallatssorter eller anrätta som varm sallad. Smaken är kraftig och har påtaglig bitter nyans. Förvaras som andra sallatssorter i kylskåpet i plastpåse med någon droppe vatten.

Rosésallat

Rosésallat kallas också Rossisallat eller Radiccio Rossa. Sallaten har knytnävsstora huvuden som är hårt knutna. Bladen är mörkt vinröda med vita nerver. Smaken är kraftigt bitter. Vill man mildra smaken något kan man låta den ligga i blöt lite före användning. Blandas gärna med andra sallatsorter eftersom den både ger vacker färg och pikant smakbrytning. Den kan ätas rå men går med fördel att tillaga och passar utmärkt i italienska maträtter. Importeras från Italien stor del av året med högsäsong november-maj.

Trevisano

Detta är en avlång, vackert rödstrimmig sallad som tillhör Chicorium-släktet. Det är korsning mellan Endive- och Rosésallat. Smaken är mildare än hos sina ursprungssallater. Bladen är vackert rödrosa på insidan och har en svag, lite bitter smak. Den kan ätas rå men går med fördel att tillaga och passar utmärkt i italienska maträtter. De något skålformade bladen är mycket vackra att blanda i sallader eller att servera en god röra ur. Importeras från Italien stor del av året med högsäsong november-maj. Förvaras kallt, +2-4°, i plastpåse.

sallad-tardivo

Tardivo

Tardivo anses vara en ”Fiori d’lnvern” eller ”vinterblomma” eftersom det är endast tillgänglig från november till mars. Tardivo kommer från den vanligare Radicchio di Treviso (en slags röd endive), som efter den första frosten genomgår en komplicerad, tvångs-växt-metod. Det har långsträckta blad med uttalade vita ränder färgade med rött. Tardivo är mer smakrik än den mildare Treviso. Dess starka, bittra accenter och fastare konsistens gör den läcker sauterad i olivolja och serverad som en sidorätt.

Castel Franco

Castel Franco kommer från Italien. Den odlas i orten Castel Franco, därav namnet. I Italien kallas den även Ung Rosé. Det är en mycket vacker sallatssort med färger i gult, grönt och rosa med inslag av rossisallatsstänk. Smaken påminner en aning om kål och är lite besk. Perfekt att dekorera med eller låta ingå i sallatsblandningar. Förvaras som andra sallatssorter i kylskåpet i plastpåse med någon droppe vatten.

Endive

Endive har hårt knutna, gulaktiga spolformade huvuden, ca 15 cm långa. Storlek liksom knubbighet varierar. De avlånga bladen är köttiga och saftiga. Smaken har en speciell, angenämt bitter nyans. Vill man mildra smaken något kan man lägga den i blöt en stund. Man kan också vid anrättningen skära bort en konformad bit av stocken, som ibland är besk. Endive är lika god rå i sallad och på ostbrickan som lätt kokt med smör eller som en god stuvning. Endive odlas i två steg. Först på friland, då pålroten bildas, sedan i mörkt växthus. Anledningen till att endive odlas mörkt är att den inte tål ljus, den blir då besk i smaken och får en grönaktig färg.

Pak Choi/Pak Soi

Denna grönsak går under flera namn såsom t.ex. Pak Soi, Pak choy eller Pak Choi. Shanghai Pak Soi eller Bok Choy är en mindre version av Pak Soi.

Pak Soi påminner om mangold. Stjälkarna är ljusa, bladen är mörkt gröna. En underart till kål som introducerades för oss européer på 80-talet. Pak Soi är släkt med sallads- eller kinakål och smaken är snarlik.

Liksom alla kålväxter är pak Soi laddad med antioxidanter. Energisnål, näringsrik mat som sägs vara bra för magen, bakteriedödande och blodsockersänkande.

Flitigt använd i asiatisk mat, och ska bara stekas eller wokas hastigt så att krispigheten behålls. Pak choy är god att äta rå, t ex i sallader, men kan även förvällas och wokas och serveras med andra grönsaker eller till fisk eller kött. Den kan också stuvas.

Bör liksom andra bladgrönsaker förvaras i kylskåp, gärna i plastpåse för att undvika uttorkning.

Spenat

Spenat är en delikat bladgrönsak som ofta säljs som primör – lösa blad eller små hopvuxna knippen. Bladen är mörkgröna, saftiga med mjäll, fin konsistens och mild smak. De används råa i sallad, de kan puttra några minuter i smör och njutas som ensamrätt. Man kan också förvälla dem och äta som varm grönsak till kött eller fisk. Spenat kommer ursprungligen från Persien och till Skandinavien i mitten av 1600-talet. Spenat har kort växtperiod och ger många skördar under samma säsong. Färsk spenat uppskattas alltmer, förmodligen mycket tack vare att de moderna kockarna ofta använder den. Känslig för uttorkning och bör förvaras svalt i plastpåse så kort tid som möjligt. Det är en primör och ska njutas nyskördad.